Saltaasta’s Weblog

Nu är vi hemma igen efter att ha varit i väg på semester i ett par veckor, det var så skönt att komma iväg och få lite miljöombyte men oj vad jag har längtat hem de sista dagarna. Känner att ”reda-bo” instinkten har börjat göra sig gällande och det har inte varit lätt att försöka slappna av och bara vara ledig. Mest har jag grubblat och boat i huvudet tror jag (många inrednings- och barntidningar har blivit luslästa). Första veckan var vi i Fjällbacka och hade kanonväder, åkte ut med båten till egna öar varje dag och bara solade, badade och hade det skönt! Brorsan och hans tjej kom efter ett par dagar,  det var riktigt kul att få tid och umgås med dem i flera dagar utan att vi var tvungna att stressa vidare till nästa ställe som ska besökas, så som det brukar bli när vi är hemma på slätta…  

Vi skulle åkt till IKEA på hemvägen idag men då vi hade med 4 däck till gamla Toyotan och 3 lådor med bra o ha saker, en bilbarnstol och all vår packning så fanns inte riktigt utrymme i bilen… Så det får bli en tripp i veckan istället.

 

Vi ska även röja i förrådet och tvätta alla bebiskläder och packa väskan inför förlossningen/BB så att vi är redo när som! Har haft en del förvärkar ett tag, dels sammandragningar i magen och även molande värk i ryggen så förhoppningsvis är det inte sååå långt kvar J Går in i vecka 38 idag. Nu ska jag krypa till sängs, i vår egen säng – äntligen!

Något som jag tycker ger livet guldkant är att resa och uppleva nya saker. Det har inte blivit mycket av den varan sedan jag blev gravid på grund av olika anledningar men förra året hann jag åka utomlands ett par, tre gånger i alla fall. För två år sedan var jag och pappa i Norge, först besökte vi Oslo, en underbar stad och sedan åkte vi till naturreservatet Jotonheimen där vi fjällvandrade den ”kjente fjellturen Memurubu over Besseggen till Gjendesheim”. Vi åkte ut med båt till Memurubu och klättrade sedan uppåt berget tills man nådde en sjö som låg 400m över den första sjön som båten tog oss över och sedan ner, det var faktiskt svårare att gå nedför, sliter mer på knäna. De som var riktigt duktiga gick som om de åkte slalom nedför, det var faktiskt lättare att gå så! Det här var en upplevelse som inte går att beskriva i ord, det måste upplevas! Toppbilden på bloggen är från den här resan som betyder mycket för mig, tack pappa för att vi gjorde den tillsammans, bara du och jag!